I all evighet lovade du mig
så säg mig
varför står jag här ensam
vart är du nu
din evighet varade inte länge
kärleken ljög
så som jag gav mig till dig
all min ömhet fick du
tog och tog
inget du gav
det ser jag nu
men då var du mitt allt
i all evighet du sa
ensam står jag här
tårarna rinner utmed mina kinder
ingen som torkar dem
men det har du aldrig gjort
aldrig rört min kind
så ensam är jag nu
men har jag inte alltid varit det ..

Det värsta som finns är att si då mina vänner mår så jävla dåligt och jag försöker vara stark och finnas för dom.. Det skulle inte sluta såhär .. Det var inte meningen. Inget skulle bli såhär.. Ni har kämpat och ni har försökt. Men alltid går det inte som i sagor. Förlåt men sanningen är den.


Det var inte länge sen som vi alla satt i mitt matbord och skrattade o hade så jäävla roligt. VI skratta så att vi hadd ont i magmusklerna följande dag. Först for ena och nu for den andra .. Var det meningen att allt skulle bli såhär? Ja de hoppas jag verkligen inte.. Vi berättade allt förvaran . Vi skulle alltid lyssna på varandra. Men som sagt alla hoppade av den kärran .. Vi var flera nu är vi bara några. Allt kommer och förändras stort efter dethär. Inget kommer aldrig vara sig likt. Vi kommer aldrig sitta alla i samma matbord mera.. ALDRIG..
Kärleken är blind. den sårar men på samma gång minns man allt som de sku ha varit igår . Fast man inte alls sku villa komma ihåg en sekund just nu.. Just nu har ja inget annat att säga en att.. Vem kan svara på alla frågor som snurrar i vårt huvud? joo ingen. Det är allt förbi .


Jag tänker på er 2.. Ni måste fixa det. Ni måste klara av detta .. Dethär får inte vara slutet ..