Jaa aa .. var ska man börja . 
Vi var som syskon . jag kalla dig syster. Du lyssnade på mig dag och natt om ja de ville .. Men efter en tid så försvan du mer o mer . Jag förstår att du måst ha egen tid men varför for allt som en sten .. Du sa inget . de va jag som måsta fråga allt , du sa aldrig någo mera ti meij . du var som en annan människa en som jag inte känner .. Ja klarar it av och hålla på såhär.. Du vet allt för mycket om mig , som ingen annan kanske gör . Du kanske fattar att jag inte vill missta dig .. Hoppas du läser dethär och förstår hur jävla skit man mår..